Blåklint och Prästkragar
Det var längesedan jag skrev här men fick ett ryck att dela med mig lite ord igen.....
Att sakna någon som stod en nära...alla tankar som om och men...funderingar över det man aldrig fick veta eller tog reda på...det är så mycket en saknad bär med sig...att sakna någon är jobbigt i sig men allt det andra känns ibland nästan värre...
Idag skulle du ha fyllt 63 år lilla mamma❤...blåklint och Prästkragar var dina favoritblommor så naturligtvis även din brudbukett...det gör ondare en dag som denna att sakna dig...idag har du funnits överallt i varje tanke i varje klunk kaffe...kaffe det har blivit ett slags mantra mellan dig och mig för det var just vår kaffestunder som var så vardagliga men så här i efterhand vårat allt...kaffe och småprat om ibland inget alls eller om hur duktiga du och jag var och vi förstod inte hur andra klagade så mycket😉..hur vi kände oss skrämda över hur människor behandlar varandra...Vart hade medmänskligheten tagit vägen? ...varför pratar människor så mycket strunt och skapar onödiga konflikter...hur både du och jag älskade vårat jobb...barnuppfostran...och sista tiden...sjukdomen och dagen då du skulle fara vidare till andra sidan....
Jag var till din lilla stuga idag och satte mig på en stubbe...vet hur du älskade stället där du fick leva ett med naturen så det kändes bra att åka dit...du ledde mig dit idag mamma det vet jag...tror jag vet varför och du har rätt.
Ta hand om varandra❤