Gula Rosor!

Var till minneslunden med blommor men det var tungt...vi är inte redo för det än...måste gå lite mera tid.

Tiden läker sår och vardagen fortsätter men min tomhet kommer finnas kvar...jag bara vet det...mamma var en sån stor del av mitt liv,min vardag...vi var som två tanter sittandes på varsin stol mittemot varandra...pratade och drack kaffe förstås.Det var inte så att vi löste världsproblemen eller fick svar på livsfunderingarna...det hände men oftast pratade vi vanlig vardag...ibland tog vi kaffet i tysthet...Men livet handlar om dom små tingen...det är det lilla som skapar en helhet...och det är det jag minns mest och saknar med mamma...vardagens små stunder....

Livet går vidare och jag skapar en ny vardag det är så det är man anpassar sig...jag kommer bli lycklig i den vardagen också men på ett annat sätt för ingenting är längre sig likt...Ingenting...